Cannea

Jag tycker att man ska införa nån form av lincens för att ha hund. Det skulle ge mer jobbmöjligheter och inte lika många skulle skaffa hund som en "mode/tuffhets" grej. Men då krävs det en kurs där man kan bli icke godkänd, för annars kan man bara gå dit och sov.
Sen ska man tänka mycket på rasen. En del hundar passar inte in i vårt samhälle här i Sverige som t.ex kaukasisk ovtjarka. En hund till för att vakta får i utlandet. De är hundar som har lite kontakt med människor och är avlade för att ta egna beslut. Den funkar inte bra i ett svensk samhälle. Denna och liknande raser kan jag gå med på att förbjuda, enbart för att de flesta människorna inte klarar av denna rasen. De är inte gjorda för ett familjeliv eller ett samhälle. Så jag tycker att dem ska vara där dem gör nytta och där dem mår bra.

Sen vet jag några stycken som inte borde ha hund. Nån har insett sitt misstag medans en annan skaffar fler hundar. Jag blir bara så arg när dem inte fattar vad uppfostran är!"

För någon vecka sedan skrev jag om kamphundsdebatten, och fick en mycket bra kommentar. Det hade varit kul att veta vem som skrev dock (blink blink?).

Ras är det första, viktiga steget med att skaffa hund. För uppfödare är det en utmaning och alla lyckas inte varje gång. Ung måste inte innebära dålig, gammal måste inte innebära erfaren. tatueringar innebär inte "en tuff brottsling" liksom kjol och smycken inte innebär att den eventuella köparen är en räddhågsen bimbo. Vad ska man ha hunden till? Hur ser ens vardag ut? Hur bor man? Vad har man för intressen som hunden kan ta del av?

Tja, bor jag mycket ödsligt uppe i norra lappland, har boskap och ofta stöter på björn, ser jag inget fel med att ha en ovtjarka. Så länge man kan aktivera hudnen och låta den antingen utveckla sitt beteende under en bra ledare, är ingen ras farlig. Men en orvtjarka blir farlig i centrala stockholm. Precis som att en bordercollie som inte aktiveras börjar jaga cyklar, bilar osv. Precis som att fox terriers drar till skogs för att jaga om ägaren inte aktiverat dem tillräckligt eller lärt dem att bara jaga på kommando (typ spåra med blod eller dylikt). det man måste komma ihåg är att hundar har avlats för olika arbetssysslor. Sådana hundar måste ha aktivering för att inte ta ut sin frustration på något annat. Rottweiler var en vakthund. Det innebär inte att chiahuahuor inte kan vakta. De var råttfångare i Mexiko. Inte gjorda för att sitta i en handväska. 

Oavsett ras måste man motionera och aktivera sin hund mentalt. Men olika hundar kräver olika mängder. Någon kanske inte orkar mer än ett par kilometer, andra kanske du behöver cykla med. Men ibland räcker det med att hunden får följa med när du eller dina barn är på uteritt. Eller simma på badplatsen. Motion måste ju inte vara regelrätt löpning.

Och ja, någon form av licens hade inte varit dumt. Något prov utfärdat av antingen polisen själva (hade varit ett bra sett att ha koll på att olika utbilndningar är likvärdiga) eller av SSK/SBK. Kanske en licens som, likt körkort, ska förnyas vart tionde år eller så. När man har haft sin hund i 14 år är det lätt att glömma hur den var som valp. och bara för att man haft en typ av hund kan en annan ras vara helt annorlunda.

Nackdelen med lisens är dock kostnaden. Att ta en sådan licens för en hel familj får absolut inte bli för dyrt. Risken är trots allt att det blir en klassfråga att ha hund. Att folk försöker smnita/förfalska eller fuska. Sådana människor lär det finnas en kvot av oavsett. Det är dessa och deras hundar som i ett licenssamhälle riskerar att bli farliga.

Personligen tror jag ändå på en licens, men då måste staten vara beredd att faktiskt hjälpa till. Att ha ett övergripande styre över dessa kunskapsprov. Jag tycker att det borde innehålla ett teoretiskt och ett praktiskt prov. Teoretiskt lite om lagarna som gäller och vilka skyldigheter man har som hundägare (det är något de flesta har kass koll på).
Praktiskt sett ledarskapsövningar, kabnske att man delar upp det hela på ett antal kurstillfälle. Kanske en liten analys av hunden man köpt/ska köpa/rasen man är intresserad av. En utvärdering av sig själv, vilken hundtyp man bör eller inte bör ha. Är man liten, med en gammal knäskada och kanske inte det tuffaste jaget, bör man nog ha en mindre hund som inte kräver två timmars daglig fysisk motion. Jag är inte expert på hundraser elelr människor, så jag ska inte ge fler exempel. (Är själv liten ocgh blond, och har fått höra en del kommentarer av mitt val av hundras. Men dessa människor känner inte till min personlighet eller min kärlek för motion).

Något måste i varje fall göras. Precis som personen som skrev kommentaren känner jafg människor som har hundar - men som inte borde ha det. Människor som är helt olämpliga. I vissa fall råkar hundarna vara underbara ändå, bara uppfostrade. Men en "fel individ" i dessa människors händer kan bli livsfarligt.

Åter vill jag slå ett slag för kurser. Även experten har mer att lära. För din och din hunds skull, gå valpkurs och kanske steg 1 i lydnad. Och låter det tråkigt med lydnadskurser, prova agillity eller någon annan hundsport. Då får man både mortionen och lydnaden på en och samma gång, och hunden älskar det.


Att vara ledare betyder inte att man är någon elak diktator.
Det betyder att man är hundens trygghet.