Skotträning
Stavas det förresten med två eller tre t? Skottträning ser så fel ut :-P
Det här kanske låter överdrivet nitisk - men det är hög tid att börja skotträningen med valparna inför nyår. Låt inte nyår blir första gången valpen hör en knall.
Idag övade jag det med Lady. Högst improvisserat, må jag säga. Vi var ute på morgonrundan, och jag insåg att det annordnades en friidrottstävling här i Alvesta på Virdavallen. Jag tog med mig Lady dit. Vi satte oss på en lite avskild plats men där man kunde se hela arenan. Där satt vi, ömsom lekte, ömsom kelade eller bara tittade på barnen som sprang, hoppade och kastade framför oss.
Startskotten skrämde inte Lady. Men hon reagerade, de första tre gångerna. satte sig upp, spetsade öronen. Skuttade omkring lite då hon såg barnen springa. Då ville hon leka med kopplet. Jag hade med mig en leksam som vi busade med istället, hon och jag. Sedan låg hon ner och tuggade på en pinne en stund.
Jag tror hon fick höra runt 10 skott. Sista brydde hon sig inte om. Eftersom att vi bor nära arenan hördes skotten långt efter vi lämnat platsen. Hon brydde sig inte. Friidrottsarenor är bra ställen att träna skotträdsla, tycker jag. I varje fall om man inte sitter mitt på läktareen bland massa ivriga främlingar. Nej, stämningen där är glad och trevlig, skotten kommer med jämna mellanrum men inte alltför ofta. Hunden är inte beredd på dem. Catchy har aldrig varit skotträdd, men det kan ju till stor del bero på att hon hängde med på varenda friidrottstävling under sin första sommar. Nu föddes Lady för sent på året för att få samma möjlighet.
Ett tips för skotträning: Utsätt hunedn för skott, men under lugna, roliga och kärleksfulla stunder. Du får inte reagera på skotten/oljudet. Dalta inte. Trösta inte. Lek.
Livet leker. Livet är en lek på dödligt allvar.
Det här kanske låter överdrivet nitisk - men det är hög tid att börja skotträningen med valparna inför nyår. Låt inte nyår blir första gången valpen hör en knall.
Idag övade jag det med Lady. Högst improvisserat, må jag säga. Vi var ute på morgonrundan, och jag insåg att det annordnades en friidrottstävling här i Alvesta på Virdavallen. Jag tog med mig Lady dit. Vi satte oss på en lite avskild plats men där man kunde se hela arenan. Där satt vi, ömsom lekte, ömsom kelade eller bara tittade på barnen som sprang, hoppade och kastade framför oss.
Startskotten skrämde inte Lady. Men hon reagerade, de första tre gångerna. satte sig upp, spetsade öronen. Skuttade omkring lite då hon såg barnen springa. Då ville hon leka med kopplet. Jag hade med mig en leksam som vi busade med istället, hon och jag. Sedan låg hon ner och tuggade på en pinne en stund.
Jag tror hon fick höra runt 10 skott. Sista brydde hon sig inte om. Eftersom att vi bor nära arenan hördes skotten långt efter vi lämnat platsen. Hon brydde sig inte. Friidrottsarenor är bra ställen att träna skotträdsla, tycker jag. I varje fall om man inte sitter mitt på läktareen bland massa ivriga främlingar. Nej, stämningen där är glad och trevlig, skotten kommer med jämna mellanrum men inte alltför ofta. Hunden är inte beredd på dem. Catchy har aldrig varit skotträdd, men det kan ju till stor del bero på att hon hängde med på varenda friidrottstävling under sin första sommar. Nu föddes Lady för sent på året för att få samma möjlighet.
Ett tips för skotträning: Utsätt hunedn för skott, men under lugna, roliga och kärleksfulla stunder. Du får inte reagera på skotten/oljudet. Dalta inte. Trösta inte. Lek.
Livet leker. Livet är en lek på dödligt allvar.
Kommentarer
Trackback
