Cannea

För den som orkade läsa mitt förra inlägg, är det inte obekant att Lady har ont.

I Torsdags var vi på julmarknad. Lady var som vanligt, kanske lite mer upphetsad eftersom att stämningen var så obekant. En orkester spelade hjög musik, massa marschaller stod längs gångvägarna - och så alla granar och alla människor och andra hundar. Dofterna.

Så kom vi hem, och Lady hoppade upp till oss i soffanm. Vi såg ett par avsnitt Lyxfällan, innan vi tänkte mata och rasta henne och sedan sova. Då, när Lady reste sig, gnydde och gnällde hon. Haltade kraftigt. Jag kände igenom tassen, men hon verkade ha mycket ont och försökte hela tiden fly.

Först trodde vi att hennes tass somnat, men efter hennes kvällsmat haltade hon fortfarande. Under promenaden också. Vi misstänkte då att hon kanske sträckt sig, eller trampat snett. Eller till och med trampad på under julmarknaden, med tanke på att det verkade vara tassen hon hade ont i.

I går var hon mycket lugn. Hon gnydde så fort hon råkade röra sig, haltade illa. Men hon åt och försökte x antal gånger leka med katten. Allt eftersom dagen led blev jag mer och mer orolig. Hon flyttade sig knappt från soffan.

I natt spydde hon. Halv fyra klev jag ur sängen och städade upp det. Hon sov på golvet hela natten - vilket hon inte gjort sedan hon flyttat hit. Det gjorde mig mycket orolig. Hon gnydde så fort någon nuddade henne, så fort hon råkade röra sig. Hon var loj. På morgonen hade hon först ingen matlust - för första gången någonsin. Sedan spydde hon igen. Jag letade på nätet efter helgsöppna vetrinärer. Ringde säkert 10 samtal på 5-6 olika nummer. Tillslut fick jag tag på Blå Stjärnan i Göteborg, berättade om Ladys symptom. Hon rådde oss att genast åka in till närmaste veterinär med henne.

Klockan nio öppnade Djursjukhuset, och dit ringde jag för säkert tredje gången. Mitt under samtalet spyr Lady igen. Hela frukosten kom upp. Tjejen i telefonen sa åt oss att komma så fort vi kunde. Så runt tio stod vi på tröskeln.

Sedan fick vi äntligen träffa vetrinären - en gladlynt tyska med bestämda åsikter och professionellt uppträdande. Hon mutade Lady med lite godis, pratade lite om reserverade hundar och sedan började undersökningen. Jag bar upp Lady på bordet, och kvinnan gick bestämt men varsamt igenom hennes ben. Vi fick mycket bra tips om hur vi ska hantera henne.

Efter en stunds klämmande kom veterinären fram till att smärtan inte kom från tassenb, vilket jag trott, utan strålade ner i benet från ladys högra axel, intill bogen. Det blev till att röntga. En spruta sövande och två smärtstillande senare somnade Lady mycket motvilligt. Jag bar henne till röntgen och fick äran att hålla henne rätt under plåtningen. Preliminärt är det inte skelettet det är fel på. Det fanns inga broskbildningar (vilket annars är rätt vanligt på valpar i hennes ålder), inga sprickor och inget annat synligt. På måndag ska bilderna skickas till ortopeden på analys, för säkerhetens skull.

Diagnosen är än så länge en kraftig sträckning. Graden av smärta Lady verkar uppleva verkade oroa vetrinären lite. mnen det kan vara allt ifrån en inflammation i muskeln eller i leden, till en sträckning. Säkert är, att Lady har ordinerats 2 veckors vila och smärtstillande under den tiden. Det lär bli en utmaning - när hon inte har ont lär hon ju inte förstå att hon inte får leka. Min stackars,m lilla, bäsbis...

Om vi inte märker några förbättringar på måndag, ska vi höra av oss oach kanske komma in igen. Är hon inte smärtfri om 14 dagar ska vi komma tillbaka.

Vi väckte henne, och hon var lika motvillig till att vakna igen som hon varit till att somna. Då vi väntade på betalningen fick hon lite diarré på golvet i receptionen. Hon verkade skämmas ordentligt, och hade fortfarande ont. Vetrinären kommenterade det, att om hon fortfarande kände någonting i benet, måste hon verkligen ha mycket ont. Flickorna i receptionen var mycket trevliga och torkade upp efter lilla Lady. Lady såg mycket, mycket liten ut med svansen mellan benen, ögonen uppspärrade och öronen slokande tryckta längs huvudet.

Nu är medicinen uthämtad. Vi åkte till Daniels förräldrar på lunch och kaffe, och Lady blev ytterligare lkite bortskämd. Hon åt lite. Och ännu har hon inte spytt ut det igen. Jag hoppas verkligen att hon får behålla det. Hon har ju indirekt inte fått i sig något på ett halvt dygn.

Vi får verkligen hoppas att hon är på bättringsvägen igen. Det är i varje fall skönt att hon slipper lida, slipper det mesta av smärtan. Det blir lite jobbigt att bära henne upp och ned för trapporna de närmaste dagarna dock. Enligt vågen på vetrinärstationen väger hon 17,7, antagligen lite mer eftersom att hon lutade sig mot väggen när vi vägde henne. Håll tummarna för henne.

 

Jag och Lady, när vi väntade på att sömnmedlet skulle verka.