Cannea

Här kommer några bilder från modern :-) Det har inträffat en stor händelse, som ni kommer att kunna se. Men för er som inte riktigt känner till historien så tänker jag berätta min version av den.

Det var en gång en lycklig, liten familj strax norr om Göteborg. Den bestod utav en mamma, en pappa och två trängtande små barn. Vad längtade de efter då? Jo, ett husdjur. Minstingen i familjen drömde om att ha katt, medan den lite äldre flickan drömde om allt mellan häst och hund (en ponny kunde också gå bra).
Dessa två små flickor tjatade och tjatade på sina stackars föräldrar, om att än dag få ett husdjur att pussa och krama. Deras mormor hade en katt (sur och grinig, men det hör inte hit) som flickorna älskade, men föräldrarna gav sig inte. De hävdade bestämt att de inte hade tid för hund och inte råd med häst.
Men katt då?
Nej, pappan i familjen tyckte inte om katter.
Åren gick, flickorna blev äldre... och tjatigare. och med åren började även mamman i familjen sakna husdjur. Sakta, så smärtsamt sakta, började pappan vekna. Tills en dag, då han bestämt sig. De skulle skaffa katt!

Men inte vilken som helst. familjen ville ha en hankatt. Så pappan satte in en annons på blocket(?).
"Kattunge sökes"
Gissa om någon svarade? Ja, men alla kattungar var honor, och familjen ville ha en hankatt. Så de fick gå in och ändra annonsen.
"kattunge sökes, hane"
Och fick mängder med svar! Men alla kattungar som ville bli sålda var svarta, och då alla granskapets katter var svarta ville föräldrarna inte ha en svart katt. Så de ändrade annonsen:
"Hankatt sökes, hane, ej svart"
Och de fick genast en massa svar! Och alla uffödare som svarade var perseruppfödare!

Men familjen ville inte ha en katt som såg ut att ha sprungit rakt in i en betongvägg - trehundraelva gånger i rad. Vissa tycker att perserkatter är söta. familjen delade inte denna uppfattning. Därför ändrade de annonsen ytterligare än gång. Tillslut såg annonsen ut såhär:
"Kattunge sökes, hane, ej svart, ej perser"
Ska det vara så svårt att skaffa katt???

Japp, tydligen. Men efter många om och men, så hörde en tjej av sig. Hon hade två hankattungar kvar, blandras mellan Norsk Skogskatt och Turkisk van.

 

 

                                                              Turkisk van resp. Norsk Skogskatt

Japp, tydligen. Men efter många om och men, så hörde en tjej av sig. Hon hade två hankattungar kvar, blandras mellan Norsk Skogskatt och Turkisk van, eller som familjen med ett litet flin kallae det: renrasig av två raser, eftersom föräldrarna bägge var renrasiga utställningskatter, som tyckte väldigt mycket om varandra mot sin ägarinnas vilja. detta var deras andra kull.

Nu återstod bara ett enda problem. Att få hem kattfan! Vad pappa kanske inte tänkte så mycket på var att katten bodde i Sandviken. Och vi (familjen) strax utanför Göteborg. Enligt mamma hade han pratat med farmor i telefon, och farmor (med sitt underbara lokalsinne) hade sagt att det inte alls var särskilt långt ifrån Halsta, där hon bor och där min pappa är uppväxt.

Enligt mamma var det först kvällen innan vi skulle åka, som mamma tog fram en karta. Sedan ska hon ha gått ner till pappa i hans datarum, och frågat något i stil med:
- Vart sa du att Sandviken låg?
- Farmor sa att det låg en bit utanför Halsta.
- Prova GÄVLE, svarade mamma.
En rejäl omväg, men vi skulle ändå länmna en stero pappa sålt, så vi hade ju vägarna förbi. Men vi kan ju säga som så att Gävle och Halstahammar inte riktigt är nästgårds. Jag vågar inte satsa på det, men jag skulle tippa på att Halsta ligger vid Köpinge, snarare. Men det blev en trevlig och förväntansfull resa!

                                  

Jag var nio år gammal, min syster skulle just fylla åtta. Och vi skulle precis få vårt första husdjur! Här är förresten en bild på honom och hans syster, innan vi hämtade hem honom. :-) Han fick namnet Kompis, eftersom han skulle bli vår Kompis. Jag tror att det var pappas idé, efter att ha lyssnat på förslag såsom "busen" i typ en vecka...

Kompis fick snart ett smeknamn: Kungen. Han var kung i Bohus, regerade där hemma. Han fångade råttor, fåglar och möss: försökte rent av ge sig på rådjur. Sådant lyckades han dock inte med, men han fick både pappa och grannen att gapa. Men åren gick och våra föräldrar bestämde sig för att skiljas. Då gjorde mamma ett ödesdigert misstag. Hon skaffade en katt till! 

                                       

Sedan dess har Kompis blivit skyggare, och han kommer hem mer och mer sällan. Sedan skaffade mamma först en hund till, sedan, då Nisse (kattungen på bilden) försvann, och Kompis trodde kusten var kvar, damp först ytterligare en ny kattunge och sedan en hund till ner i huset. och då, när det började lugna ner sig, fick den nya katten kattungar!! och mamma behöll en! Och den andra kommer då och då hem och spökar i Kompis slott! Kungen är knappast glad över detta svek av sina så kallade trogna undersåtar (vi).

Kompis föddes i maj 2000. Jösses, det är tio år sedan, snart! Han bor lite hos oss, lite hos ett gammalt par i huset på gatan bakom. Han brukar inte uppskatta besöken hemma, bara blänga på alla djur i Brickmans Zoo, sedan vandra ut med svansen i höjden. Mamma försöker förtvivlat få honom att ändra sig angående alla andra djuren, genom att muta honom med läckerheter så fort han behagar visa sig. Men Kompis tycker nog att Först är Störst.

Men det händer att han accepterar de andra djuren, om än för en liten stund. Titta på dessa bilder, som mamma skickade mig idag:

Den grå katten är förresten Gloria Gråtroll, Gandalf-Geishas lillasyster. Visst är de lika? ;-)