En sjukt jobbig kattunge
Jag är förkyld. Tror jag. sjuk är jag helt visst, är snuvig, har ont i halsen och spydde nu på morgonen. Detta fakta tillhör ketegorin onödig information, men det ger en liten förklaring varför jag sitter och bloggar klockan halv 1 på en måndagseftermiddag.
Det jobbigaste med att vara sjuk nu för tiden är att man inte får sitta vid datorn ifred. En viss kattunge (nämner inga namn!) envisas med att hoppa upp i famnen hela tiden, där hon ska bli kliad och gosad med, annars bits hon. För några minuter sedan bet hon mig i näsan. Aj.
I helgen var mamma här, vilket var hur kul som helst. Bonita och hon anlände i fredags och reste igår, och tog med sig Catchy hem. Det känns väldigt tomt här nu, men katten är glad. Nu får hon ostört gosa med både husse och matte, extramadrassen som stod i vägen för gardinen hon brukar leka med är bortplockad och hon får sina matrester ifred. Nu ligger hon på mattan i vardagsrummet och tvättar sig och surar för att matte gång på gång kastar ner henne ifrån knäet. Konstigt, matte uppskattar inte att bli tuggad på!
Nu står hon och jamar vid min stol igen. Bäst att låta henne sitta knä igen. Är barn lika jobbiga som kattungar? Varna mig i så fall innan jag och Danne fattar det beslutet! Åh, vad bra. Hon tröttnade och gick ut i köket istället. Det lämnar mig fri att lägga upp ett par hundra bilder, eller så. De är från förra veckan samt helgen då Nea var här. Hade visst några kort kvar i kameran sedan dess.
Denna vackra plats består utav minst en fotbollsplan, och ligger helt öde nu under vintern. Där är det perfekt att släppa Catchy och låta henne leka ordentligt. Snön får den lilla skogen och den stora ängen bara hundra meter från vårt hus, att se magisk ut, eller hur?
Hm.. någonting får mig att tro att Catchy tycker om snö?
På väg hem igen insåg jag att jag tappat linsskyddet till kameran, men det låg så fint och väntade på mig i början av ängen. Efter en kvarts intensivt lekande för Catchy och en kvarts intensivt frysande och korttagande för mig så drog vi hem där husse väntade. :-) Det bästa med att vara ute om vintern är att komma in igen.
Det jobbigaste med att vara sjuk nu för tiden är att man inte får sitta vid datorn ifred. En viss kattunge (nämner inga namn!) envisas med att hoppa upp i famnen hela tiden, där hon ska bli kliad och gosad med, annars bits hon. För några minuter sedan bet hon mig i näsan. Aj.
I helgen var mamma här, vilket var hur kul som helst. Bonita och hon anlände i fredags och reste igår, och tog med sig Catchy hem. Det känns väldigt tomt här nu, men katten är glad. Nu får hon ostört gosa med både husse och matte, extramadrassen som stod i vägen för gardinen hon brukar leka med är bortplockad och hon får sina matrester ifred. Nu ligger hon på mattan i vardagsrummet och tvättar sig och surar för att matte gång på gång kastar ner henne ifrån knäet. Konstigt, matte uppskattar inte att bli tuggad på!
Nu står hon och jamar vid min stol igen. Bäst att låta henne sitta knä igen. Är barn lika jobbiga som kattungar? Varna mig i så fall innan jag och Danne fattar det beslutet! Åh, vad bra. Hon tröttnade och gick ut i köket istället. Det lämnar mig fri att lägga upp ett par hundra bilder, eller så. De är från förra veckan samt helgen då Nea var här. Hade visst några kort kvar i kameran sedan dess.
Denna vackra plats består utav minst en fotbollsplan, och ligger helt öde nu under vintern. Där är det perfekt att släppa Catchy och låta henne leka ordentligt. Snön får den lilla skogen och den stora ängen bara hundra meter från vårt hus, att se magisk ut, eller hur?
Hm.. någonting får mig att tro att Catchy tycker om snö?
På väg hem igen insåg jag att jag tappat linsskyddet till kameran, men det låg så fint och väntade på mig i början av ängen. Efter en kvarts intensivt lekande för Catchy och en kvarts intensivt frysande och korttagande för mig så drog vi hem där husse väntade. :-) Det bästa med att vara ute om vintern är att komma in igen.
Kommentarer
Trackback
