Cannea

Snart ska jag sova, men först måste jag bara skriva om de två roliga händelser som inträffat idag. För en stund sedan kollade jag mejlen och såg till min förtjusning ett mejl från en av valpköparna. Det var Bellas (F.d Ariels) ägare som skrev om hennes framsteg. Jag tar mig friheten och lägger ut en utdrag av mejlet. Jag log stort då jag läste det. De bifogade även två ljuvliga bilder på det lilla livet! Nedan ser ni dem.

"Hejsan!
Nu har vi haft "Ariel" som nu heter "Bella" i två veckor. Tiden har gått fort och Bella har utvecklats enormt mycket. Hon gör knappt några misstag inne, även om det ibland händer. Och hon sover oftast hela nätterna utan att vakna. I början var vi skeptiska och nervösa, timmarna innan vi hämtade "Ariel" tänkte vi, vad har vi gjort. Nu två veckor senare kan vi inte tänka oss att inte ha Bella vid vår sida.

Hon är ett busfrö i ett litet paket, hon älskar att jaga katter, äta fötter och tugga sönder händer. Men hon vet att det är fel, hon vill bara testa våra gränser för att se vad som är acceptabelt eller inte.

Att köpa Bella var ett beslut som vi aldrig kommer ångra, vi älskar henne. Vi var strikta med att hitta någon seriös, vi hittade er."

Särskilt tack för den sista meningen! ;-)





Och tidigare idag hände någonting annat, någonting vi i familjen verkligen längtat efter. Vi har ju fölt valparna från förra kullen så gott vi har kunnat, och hållit kontakten med valpköparna. Alla utom en. Bimbos ägare har helt enkelt inte svarat på våra försök att få kontakt, men idag ringde vår granne där hemma och hade nyheter.

Bimbo har bytt ägare. Tydligen fungerade det inte hos den ensamstående mamman och hennes två döttrar. Hunden hade tydligen blivit "döttrarnas" och de hade inte alls tagit ansvaret för henne. (En valp är ALLTID de vuxnas ansvar, man köper inte en valp till ett barn!). Morbrorn till ett par flickor som förr spelade i samma fotbollslag som jag och min syster, hade tyckt synd om henne och köpt henne. Här om dagen pratade han och vår granne, som reagerade då han nämnde vilka raser det är i tiken. De pratade lite och insåg att hunden var mammas fjolårsvalp. Han var mycket nyfiken på att veta mer, och mamma har nu fått hans nummer. Äntligen ska vi få veta hur det gick med lilla Bimbo! Så förhoppningsvis kommer det nyheter om denna, nu 17 månader gamla tiken. Jag hoppas verkligen att hon har haft det bra.

Det är helt magiskt för oss som uppfödare att få äran att följa valpen genom livet. Därför är vi oerhört tacksamma då ni valpköpare hör av er, oavsett om det är korta sms eller långa mejl. Bilder får oss att dansa glädjedanser! All kontakt är guld värd. Dagens två händelser har förgyllt helgen för familjen Brickman. Tack för det!