Ett steg närmare...
Facebook kan vara bra till mycket. Det finns en chattfunktion där, och ett par gånger har jag och min mamma använt denna för att komunicera. Billigare än telefon om vi nu ändå sitter vid datorn redan. :-) Men det är inte funktionen jag tänkte skriva om. Inte heller om min mamma. Hon skrämde mig jättemycket.
Det blir kanske ingen betäckning i helgen.
För de ska dit idag. Och i morgon. Och kanske på lördag!
Äntligen kan jag dessutom släppa vem pappan blir. Han heter Bamse, och är en underbar rottweilerhane som vi kommit att lära känna genom mammas vänner och skroten. Bamses öde berörde mig djupt för några månader sedan. Rätta mig om jag har fel, men versonen jag har hört lyder:
Bamse kom från en barnfamilj som inte hade tid för honom längre. Men han fick raskt ett nytt hem, hos en som hade en äldre rottweilerhane sedan tidigare. Men den äldre herren gillade inte alls det nya sällskapet. De rök ihop, och fick aldrig göra upåp om vem som stod högst i rang, utan drogs isär. Det kan tyckas förnuftigt, men det ledde till att de blev aggresiva mot varandra. Bamse fick flytta igen.
Så kom han tioll skroten, där han numera är vakthund. I alla fall hund, för vaktar gör han antagligen bara då han tycker att det behövs. Enligt mamma, som träffat honom några gånger, är han helt underbar, härlig och snäll. Och vacker. Mamma hade honom i tankarna länge innan hon tog mod till sig och frågade om det var OK. Inget illa mot Max, Bonitas pappa, men det är någonting speciellt med Bamse.
Ikväll ska jag ringa mamma och höra hur det gick. Troligtvis är Catchy inte riktigt redo än, så det kommer att ta sig imorron eller på lördag. Men hoppas gör jag ändå!
Max & Catchy förra vintern.
Det blir kanske ingen betäckning i helgen.
För de ska dit idag. Och i morgon. Och kanske på lördag!
Äntligen kan jag dessutom släppa vem pappan blir. Han heter Bamse, och är en underbar rottweilerhane som vi kommit att lära känna genom mammas vänner och skroten. Bamses öde berörde mig djupt för några månader sedan. Rätta mig om jag har fel, men versonen jag har hört lyder:
Bamse kom från en barnfamilj som inte hade tid för honom längre. Men han fick raskt ett nytt hem, hos en som hade en äldre rottweilerhane sedan tidigare. Men den äldre herren gillade inte alls det nya sällskapet. De rök ihop, och fick aldrig göra upåp om vem som stod högst i rang, utan drogs isär. Det kan tyckas förnuftigt, men det ledde till att de blev aggresiva mot varandra. Bamse fick flytta igen.
Så kom han tioll skroten, där han numera är vakthund. I alla fall hund, för vaktar gör han antagligen bara då han tycker att det behövs. Enligt mamma, som träffat honom några gånger, är han helt underbar, härlig och snäll. Och vacker. Mamma hade honom i tankarna länge innan hon tog mod till sig och frågade om det var OK. Inget illa mot Max, Bonitas pappa, men det är någonting speciellt med Bamse.
Ikväll ska jag ringa mamma och höra hur det gick. Troligtvis är Catchy inte riktigt redo än, så det kommer att ta sig imorron eller på lördag. Men hoppas gör jag ändå!
Max & Catchy förra vintern.
Kommentarer
Trackback
