Cannea

Det är nästan kul, att alla de valpägare vi hört av fått problem med att deras valpar tuggar sönder saker och ting. Men själva problemet är inte roligt, men det är lättare att lösa än vad man tror. Nyckeln är tålamod, de är valpar. Och det finns hjälp att få. Det finns jättemånga orsaker till att en valp gnager sönder dina favoritprylar. JKag har sammanfattat en kort lista över de vanligaste orsakerna:
- Dålig stimulans: din hund är uttråkad. Träna den, menatlt och fysiskt, så slutar den att äta upp favoruitskorna eller mobiltelefonen. Den orkar helt enkelt inte. 
- Trotts: din valp gör det helt enkelt för att jäklas med dig. Om det skulle vara så, vilket skulle vara välldigt svårt att bevisa, så måste du ta en tydligare ledarroll över hunden. Till det ger jag samma tips som för en hund med dålig stimulans. Din hund ska leka när du vill det, inte annars. Även om de flesta är slappa på den fronten är det i grunden så. men innan du blir hudnens ledare, se till att hålla mobiler, telefoner och märkesskor ur vägen.
- Osäkerhet: Många hundar blir stressade och osäkra när de lämnas ensamna på stora ytor. De är flockdjur. Avgränsa deras yta: bygg en liten hundgård inne, ha dem i endast ett rum och plocka noggrannt undan allt du är rädd om.

Din hund gör i regel ingenting för att göra dig ledsen. Den vill hålla samman flocken, och du är dens flock. Det hjälper inte att skrika, skälla, slåss. En hund förstår inte det. Olika människor ger olika råd, men jag tror personligen på dem som säger att hundar inte minns att de gjort fel. Du måste komma ihåg att rätt och fel är moral, som du uppfostrats till hela ditt liv. En hund föds inte med moralen. Deras mammor lär dem inte att inte tugga på skor. De har ingen aning om vad som är rätt eller fel - eller ens att det finns något rätt och fel.
Däremot blir de välldigt rädda när deras älskade matte/husse morrar hotfullt och skriker, skäller och viftar med händerna framför nosen på dem.Hade inte du blivit det? Självklart kryper de ihop och ser ynkliga ut när du får syn på den sönderbitna skon. Även om vi männioskor är känsliga som hösäckar iklädda pälsjacka, så är hundar välldigt känsliga för stämningar och förändringar. De märker om du stelnar till. Om du blir arg. Om du kryper ihop och knyter nävarna. De förbereder sig på att du ska bli arg och reagera - som du alltid gör när ditt kroppsspråk blir sådant. Hundens enda sätt att komunicera med dig är genom kroppsspråket, har du glömt det?

Jag visste inte allt det där när vi skaffade Catchy. Det är lärdom jag skaffade mig då, senare och nu. Inför nästa hund. Något annat är att vi människor gärna romantiserar vår värld. Vi tror på en massa trams "bara för att det skulle vara så sorgligt om det inte fanns något att tro på". Gud, övernaturliga väsen, spöken... sanningen är enkel. Det är därför den är så svår att acceptera då man förväntat sig något enormt.
Många gillar Ceasar, mannen som talar med hundar. Jag rekomenderar Hundcoachen i Sverige, Fredrik Sten. Hans metoder är simpla. Därför fungerar dem. Det är inget "tala med hundar". det handlar bara om att vara en tydlig och bra ledare för sin hund. Se hans program, köp hans bok, sök till honom. Ge inte upp.



Jag är otroligt ledsen för att Bamses familj gav upp. Han var en helt underbar liten hund, och jag hoppas att han finner sig väl hos den nya hussen. För annars är det Blå Stjärnan som gäller. Såsom han har blivit behandlad nu kan han lätt bli farlig. Jag är, ärligt talat, förbannad på alla människor som bara ger upp så. Inte personligt arg på hans forna familj, utan arg i allmänhet. Vi människor har ansvar. Vi måste ta vårt ansvar. Man skaffar inte en gullig valp, skiter i att ge han vad han behöver, för att sedan dumpa honom. Jag önskar innerligt att mamma låtit mig ta honom. Trots att jag vet att jag inte skulle fixa det: jag erkänner det. Jag har nästan ingen tid och inte den kunskapen att ta en hund som hamnat fel. Men jag vet att jag kan fostra en hund från början. När jag har tid. Det jag inte vet tänker jag lära mig. Det är mitt ansvar som hundägare. Jag tänker efter före, innan det är för sent. Jag hoppas att någon läser det här och inspireras av det. Och gör samma sak. tar sitt ansvar. Det är tungt, man förslorar sina kära ägodelar, men man vinner en vän. En trogen vän.
För resten av dennes liv.